Issporterna var under klubbens tre första årtionden av blygsam omfattning. Bandyspel förekom visserligen, men inte i större omfattning. Seriespel i bandy gick inte att realisera på grund av de stora avstånden till andra lag.

1951 blev slutet för bandyn, och man övergick till ishockey som redan hade ett bra fäste i länet. 1952 på vårvintern spelade man de första träningsmatcherna mot Vilhelmina. Samma år byggde man själva en riktig sarg, och spelade för första gången i seriespel.

Klättringen uppåt i seriesystemet började och 1954 spelade man för första gången i en ”riktig” serie i och med spel i div. 4. 1956/57 blev det avancemang till div. 3 och 1958/59 samt 1959/60 blev det också seriesegrar.

Säsongen 1960/61 blev höjdpunkten i och med medverkan i div. 2, dåtidens näst högsta division i Sveriges seriesystem. Första spelåret lyckades man över all förväntan, och slutade på 4:e plats. Publikintresset var på topp, och på hemmamatcherna var publiksiffror mellan 600-700 inga ovanligheter.

Klubben lyckades hålla sig kvar ytterligare två säsonger innan man ramlade ur säsongen 1962/63. Spelarflykten blev för stor i och med att många tvingades flytta på grund av arbete eller skolgång. Förutom en god sammanhållning under div. 2-perioden måste framgångarna tillskrivas två mycket energiska ledare, nämligen Gunnar Nilsson och Erik Winter som lade ned ett mycket stort arbete för Åsele-ishockeyn under 50- och 60-talen.

I skuggan av A-laget började man sakta bygga upp en ungdomsverksamhet som 1960 resulterade i klubbens första DM-tecken i lagspel i och med pojklagets seger i Skellefteå mot Clemensnäs.

1964 blev det serieseger i div. 3 i och med sista matchen mot Hörnefors, när man vann med 1-0. Förlust eller oavgjort hade betytt att Hörnefors segrat. Matchen refererades till Åsele och VK:s redaktion via högtalare till ett 300-tal intresserade åhörare. Tala om intresse! Kvalet till tvåan misslyckades dock, och man fick fortsätta med div. 3-spel.

Åren från 1966 och fram till 1972 spelade klubben i div. 3 med varierande framgång. En ny generation hockeyintresserade Åseleungdomar började visa framfötterna, och pojk- och juniorishockeyn kom igång på allvar igen.

1972, när Västerbotten segrade i TV-pucken fanns två Åselespelare med i laget, nämligen Håkan Bergström och Lars-Ove Markeby. Dessa grabbar och målvakten Stefan Eriksson kom senare att spela elitseriehockey för Björklöven. Pojklagen höll sig väl framme i distriktets turneringar och segrade bl. a. i kommuncupen 1972 i konkurrens med Skellefteå och Umeålag.

A-laget fick en ny glansperiod mellan åren 1972-75 med 2 seriesegrar och en andraplats. Säsongen 1974/75 gick laget igenom serien utan förluster med en förkrossande målskillnad. Publikintresset var stort igen med publiksiffror i närheten av perioden i början av 60-talet.

I kvalmatcherna mot övriga div. 3-segrare var man ytterst nära avancemang till div. 1 (ny serieindelning från säsongen 1975/76). Juniorlaget gick till final i DM säsongen 1974/75 efter en överraskande seger mot Björklöven.
Finalen förlorades mot Skellefteå AIK med 10-4. När man granskar Skellefteås laguppställning så här i efterhand finner man att ett 10-tal spelare ur det laget några år senare blev svenska mästare för seniorer med Skellefteå AIK.

Säsongen 1975/76 ändrades seriesystemet och de bästa lagen från div. 3 södra och norra bildade en ny serie som kallades div. 2 norra A 2. Ändringen kom till stånd i och med elitseriens tillkomst.

1978 byggdes konstfrusen isbana efter många uppoffrande insatser av klubbens medlemmar, sponsorer och andra. I stort sett hela kostnaden (500 kkr) insamlades av klubbens medlemmar. 1980 tillkom överbyggnaden som finansierades av bygdeavgiftsmedel via en ideell stiftelse. Kostnaden för överbyggnaden blev c:a 1 miljon kr. Under åren efter 1980 blev ishallens väggar isolerade, helt i klubbens regi. Under 2000-talet byggde klubben även en cafeteria och ett helt nytt omklädningsrum inne i ishallen.

Från 1976 och fram till dags dato har ungdomsishockeyn dominerat klubbens ishockeysatsning. Konstfrusna isbanan och överbyggnaden har medfört många nya ungdomar till ishockeysporten. Seriespelen har utvecklats för pojklagen och för närvarande har klubben grupperna U10-U16 i seriespel mot andra lag i länet. Under de senaste åren har det också tillkommit många flickor. Flickornas intåg i hockeyn har medfört att vi det senaste åren haft 2 flickor med i Västerbottens lag i Stålbucklan, flickornas motsvarighet till TV-Pucken för pojkarna. Det minskade befolkningsunderlaget på senaste åren har också medfört att klubbarna i inlandet; Vilhelmina, Storuman och ÅIK har börjat samarbeta med gemensamma lag för att kunna delta i seriespel. Satsningen på de allra yngsta med skridskoskolor började redan 1980.
Efter att A-laget 1984 åkte ur div. 2 har har A-laghockeyn spelat i div. 3 med undantag för 1996, då vi inte deltog med något lag. 2012 blev det publirekord i hallen med 550 personer när A-laget spelade seriematch mot Vilhelmina, samtidigt som matchen TV-sändes via Västerbottens-Nytt i SVT. Innevarande säsong 2015-16 deltar ÅIK i seriespel med A-lag i div. 3 och ungdomslag i alla åldersgrupper från U10-U16.